Monica Silverstrand & Country Rox tävlar i Country-SM 1 okt.
by Monica Silverstrand on Aug.16, 2010, under Allmänt, Nyheter, Okategoriserade, På Turné
Årets Country-SM går som vanligt av stapeln på Högfjällshotellet i Sälen. I tre dagar utses en vinnare i fem olika countrykategorier. Monica Silverstrand & Country Rox är framröstade att tävla i genren Rock/Pop.
Bandet består av idel damer:
Lead voc: Monica Silverstrand
Key: Carina E Nilsson
Drums: Lena Neogaard Thomander
Bas: Titti Sjöblom
Gitarr: Barbro Lindkvist
Avishai Cohen
by admin on Jun.17, 2010, under Utgivningar
Avishai Cohen medverkade i förra veckan på Stockholm Jazz Festival med sitt band. Tyvärr var inte vädret med oss men spelningen var uppskattad och publiken verkade trivas. Dagen till ära hade Avishai köpt en ny Fender jazzbas -66 i Stockholm men det var framför allt ståbasen som det briljerades på i både teknik och svängfaktor. Plugged Music distribuerar sedan maj Avishai Cohen och de flesta titlarna från Avishai’s eget skivbolag Razdaz Records, däribland bandkollegan Amos Hoffman som precis har släppt sitt nya album ”Carving”.
Spotify
by admin on Maj.21, 2010, under Allmänt
Det råder ingen tvekan om att Spotify är en populär tjänst hos de privata användarna. Bland skivbolag och artister finns det delade meningar. Bland våra distribuerade artister och labels finns det de som både hyllar och ratar tjänsten. Vad är då mer naturligt än att vi ventilerar detta ämne så att alla kan kan ta del av varandras åsikter och avgöra vad som är relevant eller inte. Tyck gärna till !
Obliq live at nacksving release!
by Obliq on Maj.10, 2010, under Nyheter
Nu släpper vi första delen av vår liveserie ”Obliq – Live at Nacksving studios”. Den 20 mars 2010 gick vi in i den legendariska Nacksving studios för att spela in både gammalt och nytt material. Tanken bakom projektet är att försöka fånga den känsla i vår musik som annars bara kan förmedlas live. Så, tidigt på morgonen riggade vi upp kameror och instrument i studion, tryckte på rec och här är resultatet!
De två första låtarna är We come from the stars och No doves fly here.
We come from the stars: Helt ny låt som för första gången kan höras utanför replokalens fyra väggar. Låten kändes bra redan från början men när Annelie Johansson klev in i studion med sin magiska röst lyfte låten ytterligare en nivå.
Obliq feat Annelie – We come from the stars [LIVE]:
http://www.youtube.com/watch?v=UoGvOhiDGtI
No doves fly here: Är en av de allra första låtarna vi släppte, låten släpptes redan 2006 i en begränsad upplaga men har varit en livefavorit år efter år.
Obliq – No doves fly here [LIVE]:
http://www.youtube.com/watch?v=hQjxvmd0gNQ
Del 2 av denna liveserie släpps den 2 Juni 2010, håll till godo!
Sprid detta högt, lågt, höger, vänster och till bloggare och vänner!
/Obliq
–[English]
Here are the first two videos from Obliq´s live-serie from the legendary Nacksving studios in Gothenburg, Sweden.
Next song will be released the 2nd of June.
Obliq feat Annelie – We come from the stars [LIVE]:
http://www.youtube.com/watch?v=UoGvOhiDGtI
Obliq – No doves fly here [LIVE]:
http://www.youtube.com/watch?v=hQjxvmd0gNQ
/Obliq
Gyllene Skivan till Bernt Rosengren!
by admin on Apr.25, 2010, under Nyheter
Recension The Turnpikes ”Don’t Mess With the Band”
by Tommy on Mar.31, 2010, under Recensioner
Recension från SCC-Nytt Nr 1 2010
”En sprillans ny CD med Karlskronabandet The Turnpikes släpptes i samband med countrymässan i Kristianstad. Förutom bandmedlemmarna Tommy Axelsson, Hans Eklundh, Anders Lindqvixt och Pelle Nilsson medverkar Janne Lindgren på steel och Stefan ”Boppin Steve” Jonasson på piano på skivan. CD’n har en mix av snabba och lite lugnare låtar.
De låtar jag fastnat för är första spåret ”Never Play At Your Wedding” som går i lite lugnare takt. Den följs av en riktigt fartig sak med titeln ”I Know By Now” – en topplåt! Efter denna rökare lugnar bandet ner sig lite i ”Then I Met You”. Ännu en lugn låt är ”I’m Not A Happy Man” där Janne Lindgren ger en bra touch till låten med sin steel.
På spår sex bjuder bandet på ännu en rökare i form av ”My Time Will never Come” som går i härlig boogie-takt där Stefan får stort utrymme med sitt pianospel. Åttonde spåret ”Tomorrow Is Gone” är en lugn ballad där Janne återigen stöttar upp fint med sin steel. Ännu en lugn låt ”Here Comes The darkness” kommer på spår tretton. Den förljs av ”I Feel So Happy Today” som går lite i caribianstil, en mycket trevlig låt! Sista spåter ”Giving Back Your Heart” går i lite lugnare takt.
Bandet har en egen stil som drar sig åt countryrock men utan de vassa gitarrer som ofta kännetecknar denna musikstil.
Skivan kan köpas via www.turnpikes.se eller www.plugged.se
Lars Thell
Smålands Country Club”
The Turnpikes – Review for our fans in Belgium and Netherlands
by Tommy on Mar.31, 2010, under Recensioner
Review from ROOTSTIME (Belgium/Netherlands) 2010-03-26:
Na een verrassend debuut liet de Zweedse country rock en Americana formatie The Turnpikes ons met hun opvolger,” Happy Hearts”( een e.p met 4 songs) een beetje op onze honger zitten, want dat mini-album miste volgens ons wat het sprankelende van hun eersteling en ging qua stijl bovendien ook wat meer de rockabilly richting uit.
Nu we deze ”Don’t Mess With The Band”, hun tweede full cd, zonet in onze cd-speler gemikt hebben lijkt het erop dat de heren weer helemaal opnieuw op het rechte pad zitten. De Americana invloeden zijn weer volledig terug, aangevuld met wat rock en zelfs enkele snuifjes knappe sixtiespop. Het geheel klinkt weer net zo fris als voorheen, en door de mix van stijlen zal je in hun muziek net zo goed elementen herkennen van singer-songwriters als Townes Van Zandt of John Prine, countryrock bands als The Eagles, pub-rock richting Dave Edmunds of Nick Lowe, plus Lennon en McCartney nostalgia in ontdekken.
Janne Lindgren’s gastbijdrage op steelgitaar en dobro aangevuld met wat knap pianowerk van die andere gast Stefan ”Boppin’ Steve” Jonasson zorgen voor extra mooie momenten op de nieuwe release van onze Zweedse vrienden. Zo is er het heerlijk rustige, folky ”Here Comes The Darkness ” met mooie close-harmony vocals van de dames Jennie Frederiksen en Monica Lindquist en een knap klinkende dobrobijdrage, een nummer dat meteen ons hart stal, de sterkste song hier als je het ons vraagt.
Tommy Axelsson en Hans Eklundh hebben bovendien dat unieke merseybeat geluid in hun stembanden dat vooral in de wat popgerichte songs zoals in ”Feel So Happy Today” dadelijk de vroege Beatles in herinnering brengt. Een aantal songs hebben dit geluid als hoofdingrediënt, maar evengoed krijg je van hun een echte Americana song voor de kiezen geschoven die zeker niet zou misstaan op de cd van een of andere pure Amerikaanse countryrockband. Een nummer als ”True Love” is daar een mooi voorbeeld van. Hierdoor is dit een cd vol afwisseling geworden, balancerend op deze twee hoofdelementen van pop en country.
Ja, ze zijn duidelijk weer helemaal terug, van nooit weggeweest, onze Zweedse Turnpikes. Wij hoeven (en durven) helemaal niet te klagen, want men weze gewaarschuwd: ”Don’t Mess With The Band”.
(RONNY BEVORETS/ROOTSTIME 2010-03-26)
Samlade recensioner: Rag-And-Bone – Novice Pioneer
by Mats Nilsson on Mar.08, 2010, under Recensioner
En liten sensation
Jag borde recenserat den här skivan för länge sedan. Jag har nämligen lyssnat mycket på den. Men just därför, antar jag, har jag inte kommit mig för att skriva. För ibland är de skivor som man lyssnar mest på svårast att skriva om, fråga mig inte varför. Eller svårast … det blir liksom inte av. Kanske för att det självklara då blir uppenbart, att musik ska man lyssna på, njuta av, förlora sig i, dansa till och nynna med i … Och då känns ibland detta skrivande om musiken lite … futtigt och onödigt.
Malmökillen Mats Nilsson släppte sin akustiska soloskiva Rag-And-Bone 2007, en riktig pärla i de amerikanska rootstrakterna. När nu uppföljaren är här, Novice pioneer, så hade jag väntat mig att den skulle vara bra, men inte att den skulle välta omkull mig. Men det gör den, redan från inledande tittellåten med sitt medryckande Waterboys-gung.
Den här gången är det fullt band och betydligt rockigare. Eller rockigare… det är inte rockstänkarna som dominerar här. Men även om här finns fiol- och banjodrivna sånger som No footing at all, och själfyllda ballader som Say you hate me och en massa akustiskt dominerad folk- och countryrock här – medan svängiga 70-talsrockstänkare som My shortcoming och Reconsideration boogie är i minoritet – så är det rock som är eftersmaken när skivan är slut.
Kanske handlar det om energi. Mats Nilsson och hans musiker spelar och sjunger som om de står på tårna, ivriga, angelägna, uppfyllda – oavsett om de har akustiska eller elektriska instrument i händerna. De känns samtidigt väldigt grundade och trygga i det amerikanska musikaliska uttrycket. Soundet är ”organiskt” och dynamiskt, till sin hjälp har Nilsson den multibegåvade Pontus Snibb, som både står för inspelningen och diverse instrument. Skivan gästas av internationella storheter som Dan Baird (Georgia Satelittes), Guy ”Griff” Griffin (The Quireboys) och Warner E Hodges (Jason & The Scorchers), men den skånska stommen i Rag-And-Bone – Mats Nilsson, Pontus Snibb & Micke Nilsson – är tillsammans med Mats Nilssons låtar grunden för den här plattans storhet.
Novice pioneer är en liten sensation – som förtjänar internationell ryktbarhet.
Magnus Sundell – Indrag.se
Rag-and-bone – Novice pioneer
(Rag-and-Bone Music/Plugged)
Americana från södern. Novice pioneer är andra albumet från Malmöbaserade Mats Nilsson och hans projekt Rag-and-Bone. Det är ofta ganska akustiskt hållet och Nilsson rör sig med lätthet mellan olika amerikanska influenser som deltablues, country, folk och bluegrass – och en del brittiska influenser också. Åtminstone kan Rag-and-Bone ibland landa nära Mike Scotts Waterboys eller någon engelsk folkmusiker.Men musiken kan också vara mer elektrisk och rockig, med gäster som Dan Baird (ex-Georgia Satellites) och Guy Griffin (Quireboys). Andra gäster inkluderar Pontus Snibb och Wilmer-munspelaren Jalle Lorensson. Faktum är att musiken känns mer amerikansk this time around, utan att det känns som om Mats Nilsson förställer sig. I Stench of a ditch kommer han ganska nära John Fogerty i uttryck. Ibland kan man få för sig att Malmö är ett annat land, med alligatorbiffar och tusen sorters whisky. Undrar om Ryanair flyger dit?
Timo Kangas – Lira
Rag-And-Bone – Novice Pioneer
Malmökillen Mats Nilssons bands andra album är mer amerikanskt än debuten.
Och stundtals briljant. Rag-and-Bone är Malmökillen Mats Nilsson med ett gäng omsorgsfullt handplockade musiker. Detta andra album är mer amerikanskt i sinnet än debuten vars bästa spår så tydligt reflekterade hans f…ascination för pastoral engelsk folk i Bert Janschs anda. Stundtals är det briljant. Titelspåret blir med Esbjörn Hazelius självständiga fiol till vagabondrock någonstans mellan Waterboys och Camper van Beethoven. ”Man With No Reflection” är den låt som allra bäst visar hur Nilsson vuxit som textförfattare. Ibland blir det metafor-trängsel, men för varje ”No Footing At All” finns en välfunnen ”With the Right Eyes”. Fina insatser hela vägen, inte minst av sångaren själv.
Bästa spår: Novice Pioneer
Håkan Engström – Sydsvenskan
Rag-And-Bone
Novice Pioneer
(Rag-and-Bone Music)
Rag and Bone betyder på ren svenska Mats Nilsson plus ett antal förstklassiga musiker, som tittar in i studion då och då när det vankas inspelning. Tillsammans spelar de Nilssons låtar, han sjunger dem själv, och resultatet blir musik som låter och framförs som om Malmö ligger någonstans i USA.
Malmö har sedan ett par år tillbaka ett ovanligt rikt musikliv, där några namn visar internationell klass och åstadkommer CD-album som borde slå världen med häpnad. Men internationella framgångar kräver både tur och skicklighet och ingen vet på förhand om en bra platta blir en succé eller hamnar i REA-lådorna. Det är förresten inte mycket lättare att bli ett stort namn hemma i Sverige.
Mats Nilsson står på tröskeln till hela härligheten. Med lite flax kan han bli stor, med mycket flax kan han bli hur stor som helst.
I sin roll som Rag and Bone ger han oss allt från rå rock till lättfotad boogie. I tolv låtar får vi höra Nilssons betraktelser av sin omvärld. Han hittar catchy melodier som lätt smyger sig in i öronen och fastnar i skallen. Texterna är typiska för den här genren och pendlar mellan smått genialiska till svårbegripliga. »A hundred years of thirst, A young girl´s smile, In the corner of the brass eagle´s eye« hör till de sistnämnda. Jag begriper inte ett skvatt, men blir så klart nyfiken på fortsättningen.
Det som imponerar mest är anslaget, tonen, hantverket och helheten. »Novice Pioneer« är en väl genomförd resa i americana, där Nilsson själv och hans låtar får utmärkt assistans av en rad superproffs. Från gamla Georgia Satellites kommer Dan Baird med en slide, från Quireboys lånar Nilsson in Guy Griffin och hans sologitarr och från Skåne går en karavan av tunga namn raka vägen in i studion, anförda av Pontus Snibb, som provar på en hel del olika instrument.
Nästan alla de tolv spåren är värda fem poäng av fem möjliga. Nästan, alltså. Lika bra som öppningsspåret »Novice Pioneer«, som rullar fram och markerar plattans stämning, är inte alla låtarna. Alla är inte heller lika avspända som avslutningslåten »Lunar Hop«. Men undantagen är inte mer än ett par stycken. Resten gör mig glad och hoppfull.
Hoppfull i meningen att talang utöver det vanliga måste löna sig.
Rune Häger - Rootsy.nu
Rag-and-Bone – Novice Pioneer
Reviewers Rating: 6 out of 10
Second album from compelling Swedish roots-rockers.
Whilst wading through the tide of highly competent but fundamentally unoriginal Americana released every month, it is manifestly apparent that despite the inherently conservative nature of the genre it is in dire need of at least occasional injections from alternative traditions. This is why Americana produced beyond the confines of that continent can be so refreshing, for no matter how closely foreign musicians ape the conventions of American vernacular music, hints of their native forms nearly always slip in. Yet what’s remarkable about this album is, for better or worse, just how little of its Scandinavian origins come across.
Happily there is not a trace of awkwardness in either the diction or lyrics of singer-songwriter Mats Nilsson, and his formidable vocals are one of the album’s strongest points. They’re best displayed miked close on ‘Say You Hate Me’ which builds steadily into a flawless soul song, all arpeggiated chords and organ washes. Meanwhile, on the fiddle and mandolin driven title track, a song recalling ‘Fisherman’s Blues’-era Waterboys, he breaks from a ferocious sneer into a feral howl. This song opens the album as it means to go on, with a robust and forceful sound which combined with Nilsson’s vocals ensure all the tracks have great presence.
You also suspect Nilsson has a yen for early Seventies British blues rock, as ‘Reconsideration Boogie’ sounds a lot like The Faces, whilst the vaguely Eastern hints and use of mellotron on ‘Stench of the Ditch’ wouldn’t be out of place on a Led Zeppelin album. However, the interesting harmonic choices on this track ensure that these excursions never grow predictable and such strategies throughout the album tend to compensate for an occasional tendency towards pastiche. Yet despite this lack of real individuality, Nilsson’s charismatic leadership and the full-bodied production ensure the album is an enjoyable experience nonetheless.
Reviewer: Kai Roberts – Amercana UK
En lumpsamlare av rang
Rag-And-Bone – Novice Pioneer
(Americana/country/rock)
Betyg 4
Rag-And-Bone är lika med ett akustiskt projekt av skånske ”lumpsamlaren” Mats Nilsson. Han är nog rätt okänd för flertalet men om det finns nån rättvisa i världen, vilket det ju tyvärr inte gör, borde han vara välkänd.
Hans debutalbum bjöd enligt mitt tycke… på idel glimrande stoff och eftersom uppföljaren, även den inspelad av trummisen Pontus Snibb, är minst lika bra kanske fler får upp ögonen för Mats Nilsson.
Här finns flera finstämda akustiska låtar i vilka han bland annat stöds av fiolspelaren Esbjörn Hazelius (Sofia Karlsson) och röjiga låtar, som exempelvis ”Reconsideration Boogie” i sällskap med Dan Baird (Georgia Satellites) och Walter E Hodgers (Jason & The Scorchers).
HANS BLOOM – Dalademokraten
